badkalas
Lindrigt att slippa både städning före och efter kalas och sen slippa hitta på en massa aktiviteter under kalaset. Här badades det och fikades och sen var det klart! Smidigt!!!! Nu återstår bara vuxenkalasen som prinsen kallade dem när vi berättade vilka som skulle komma sen och fira.
Prinsessa med spräckt trumhinna efter öroninfammationen fick inte bada
Vi höll oss dessutom friska ända fram och förhoppningsvis i fortsättningen med... (peppar, peppar).
Jag skrev ju att vi tog det säkra före det osäkra och hade barnen hos farmor i torsdags. Gissa vem som ringde och hade magsjuka på fredagen... Jag har varit inbillningssjuk ända sen dess! För nog var jag väl ändå lite orolig i magen och helt klart illamående...i kombination med ångest över att kanske behöva ställa in kalaset. Logiskt sett fattar även jag att det är större risk att barnen blir sjuka som faktiskt varit med farmor och att jag borde hålla koll på dem i stället för känna efter hur jag mår men det hjälper inte.
Först när kalaset var igång gick illamåendet över och nu är det lugna puckar. Har to m klämt ett skrovmål som belöning efteråt. Denna sanslösa noja över det okontrollerbara. I mitt fall är magsjuka min totala fasa.
Har lärt mig leva med detta men inte är det kul. Att vara halvsjuk och illamående i flera dagar för man oroar sig för att bli illamående och spy är ju jättelogiskt!!!
Samma blir det när vi ska resa nånstans. Alltid sjuk, ont i huvudet eller halvdöende tills vi sitter på bussen, i bilen eller på planet och jag inte kan backa ur längre. No return är liksom enda botemedlet.
Kommer fortfarande ihåg skolresan i 6:an då jag var jättesjuk och grät av huvudvärk. Fem minuter efter bussen gått blev jag frisk...
Numera så har man ju fattat att det går över så fort man kommer i väg.
Så vet ni ännu en hemlighet... jag är ett "sjukligt" kontrollfreak....(haha)
festligheter
Vi tog det säkra före det osäkra och hade farmor som barnvakt så här dan före dan före dopparedagen. Risken kändes överhängade att prinsessan skulle suga i sig nån ny bacill och dra hem lagom till lördag och barnkalaset.
Vi har hyrt simhallen och bjöd hela förskolan. Har man en hel simhall att röra sig i kan man ju slå på stort... Ni vet ju hur litet vårt hus är så nåt större kalas hos oss kommer det aldrig att bli tal om.
Sen funderar jag mycket på det där att med prinsens förskolekompisar är jag både och, både mamma och blivande "fröken" på skolan. Vet inte om jag vill ha blivande föräldrar på husgesyn. Känns lite för intimt och obekvämt i nuläget. Jobbigt att växla mellan yrkesrollen och privatpersonen. Det kände jag i sommar bland annat, då föräldrar och barn från kvarteret kom och badade i vår pool. (Nackdelen med att bo där man jobbar...) Där satt man i bikini med alla veck och valkar och försöker vara helt normal...
Nåja i helgen har man ju möjlighet att lära känna några föräldrar lite mer så då blir det kanske enklare. Vi har varit fiffiga nog att skriva i inbjudan att man badar med egen förälder i bassängen. Kommer nog att ha fullt upp med prinsen ändå. Han har ju en benägenhet att bli lite överexalterad när han står i centrumoch kommer nog att flaxa rejält med vingarna. Ett litet tix han har när han blir ivrig. Måtte det växa bort snart annars kommer han att bli den första pojken som kan flyga....
små saker
I helgen är jag glad för att vi inte bara hunnit med utan även valt bra filmer på kvällarna. Kan rekommendera både 2010 och Taken. Satt på nålar genom båda filmerna.
Grillad maschmallows och korv i solen.
En stunds egentid på stan på lördagen med mannen utan barn tack vare farmor.
Och en supergod efterätt på en halvtråkig söndagsmiddag. Kommer ni ihåg chokladbitar som fått smälta i ugnsvarma bananer? Ja det var lika gott som jag mindes det!!!
Hoppas ni också haft några guldkorn att tänka på under helgen.
Nu är det inte många timmar kvar av helgen. Vi lägger pussel för att fixa veckan med en vattkoppsflicka. farmor har lovat hjälpa till lite. Det blev betydligt fler koppor under helgen. Så de bör vara ordentligt gjort med detta nu. Skönt att ha fått ännu en barnsjukdom ur vägen. Kvar finns väl några som prinsessan ännu inte hunnit dammsuga i sig på förskolan. Det går visst schalakansfeber på nån annan avdelning... Den kommer väl näst?! (gud, hoppas inte!)Liten del av mig har fått bacillskräck och vill helst stanna hemma i karantän resten av våren så vi inte är sjuk när vi åker utomlands. Just nu finns en tid före och efter utlandet med i beräkningen.
Jag räknade ut att från den 12/2 till nu har vi gjort 28 sjukdagar. Tack och lov inte vabbat alla dem.
Men inte konstigt att man är lite less och rastlös då....
huvudbonader
Så var det det här med huvudbonader. Oxå en viktig del i vår prinsessas liv.
Ett urval av vad vår modeprinsessa har att välja bland....
längtan
Snart är inte nära nog och duger inte som svar. Vi fick till slut göra en kalas-kalender.
Det ryker en lapp varje morgon....
fler...
Nu är det säkert 10, vattkoppor allså. Ingen feber, inget kli, lite irriterad över ett som skaver i blöjkanten men annars, kan det bli lindrigare?
Hoppas bara det räcker nu för olyckskorparna säger att för få inte räcker till för att bli immun.
De är såklart dem jag lyssnar till!
Trevlig helg på er. 
nä men hej...
EN vattkoppa! bara en dessutom, så himla retsamt.Vem skrattar??? inte jag! Nu är det inte roligt längre! Idag får farmor rycka in. Jag vägrar vara hemma...
Mannen jobbar eftermiddag så det blir nån timme hos farmor för prinsessan. Prinsen får gå på förskolan. Han to m längtar dit. Det säger inte lite om hur trist och tråkigt vi haft hemma när han väljer dagis före sin älskade mamma....
Så nu blir det karantän igen i helgen. Oh vad roligt! Vem törs vara med oss????
hej!!
Rapport från sjukstugan/fängelsehålan!
MAGSJUKA!!!
Min värsta skräckbacill anföll från ingenstans och vi åkte ALLA dit i söndags. Varför, varför har vi bara en toalett?????
Klorin och handsprit är mina nya bästa vänner. Jag har sen vi återvänt från helvetet sanerat hela huset och tvättat allt som möjligen kan bära spår av u-äck!!
Phiilip tycker att det luktar badhus hemma och det är helt ok. Idag bröt vi isoleringen och varit ute och fått frisk luft i flera timmar. Jag vill aldrig mer gå in!!!
Det är nästan pinsamt nu att ringa in vab på jobbet. Tror jag vabbat mer än jag jobbat sen jag började. Jag anade ju att vi skulle få vara hemma en del eftersom prinsessan börjat förskolan men detta är ju löjligt! Ska fråga vad de mer haft på förskolan i sjukdomsväg för prinsessan verkar gå efter nån sorts checklista...
Nu kollar jag prickar för jag har en otäck känsla av att de kommer näst....
Notera att snöbacken är på vår uppfart...
Måste lägga in en bild på vår stilprinsessa. Hon har redan upptäckt skor! En viktig del av varje prinsessas liv...
Som det provas, och bärs runt och sorteras...Det är riktigt spännade varje gång vi ska gå ut för man vet aldrig var man kan hitta sina skor eller vad som kan gömmas sig i dem för den delen!
Notera även valet av accessoarer, matchande snuttisar i rött och svart...
En RIKTIG prins
Det tog inte länge förrän prinsen upptäckte min tillflykt i badrummet. (en av nackdelarna med bara en toalett)
Han tittade länge och började peta på mig där jag låg, på de delar av kroppen som inte var under vattnet. (Oxå en nackdel med litet badrum =litet badkar...). Efter ett tag kom frågan om jag inte skulle ha några leksaker?
SÖTUNGE!!!
varpå jag förklarade att jag gillade mest bara att ligga i varmt vatten och läsa. Efter en stunds klappande på mitt huvud. Ja han gillar fortfarande hår... så gick han sin väg.
Efter en stund kom han bärandes på ett litet bord som han ställde in vid badkarskanten. Jag tittade lite frågande på honom och då kom svaret att man behöver ett bord för att inte spilla sen gick han igen. Spilla vaddå???
Jag hör honom rumstera runt i köket och efter ett tag kom han in med ett glas vatten som han ställde ner till mig.
Gissa hur många bonuspoäng han vann där!
Jag är nu helt varm i hjärtat av stolthet över hans förmåga till omtänksamhet som annars brukar vara rätt enkelriktad från mig till honom...
Det finns hopp om honom och nåt gör vi tydligen rätt, ska försöka komma ihåg det när vi bråkar som värst nästa gång i morgon eller så...
God natt alla bloggläsare!
halloj
Det har varit långa dagar och korta nätter känns det som, tom prinsen har börjat längta efter förskolan så det måste tyda på enorm tristess, för det har ju aldrig tidigare hänt!
Annars har det ju inte hänt mycket i vår värld, höjdpunkterna har varit när mannen vaknat från nattskiftet och man kunnat lämna huset för en stund i nåt ärende. Många ärenden just denna vecka...
Idag övade oss för ett socialt samspel med andra genom att gå på öppna förskolan. Kändes som en liten bov med prinsens alla prickar men de ÄR sårskorpa sen minst 2 dagar så han ska inte smitta! Vi kan ju inte stanna hemma tills hans prickar är helt borta, de lär ju dröja en vecka till...
Vi lyckades oxå göra första bucklan på nya bilen.... ojdå! Det var lite trångt där på parkeringen men det hade gått vägen om inte prinsessan snubblat och fallit mot den öppnade dörren som givetvis fick närkontakt med grannbilens backspegel. Tjonk sa det och bucklan var ett faktum, en väldigt liten buckla men ändå känns det lite surt.
Kommer att bli som min pappa som gnuggade bilen och städade den som helgnöje. Jag har to m på eget initiativ besökt Mekonomen för att inhandla bilskydd för klädseln när ungarna ska in med sina skitiga och sandiga skor.
Fick nästan svårt att andas härom dagen då det var töväder och skorna gjorde sandavtryck på ryggstöden. Mannen bara tittade på mig med stora ögon när jag kom hem och hade inhandlat... Det lägger sig väl snart, paniken och pedanteriet hoppas jag i takt med fläckarna och leksakernas invasion i bilen, när den inte längre luktar nybil och skinn, och när fler bucklor landat på karossen...
Annars har TV:n varit en räddning på kvällarna. Lite jobbigt bara emellanåt då allla bra program tycks sändas samtidigt. Nu behöver man inte bara en stor TV utan helst flera stycken. Som i kväll då 3 favoritprogram sändes samtidigt. Vilken ska man välja? Det blev en massa zappande bara för att mötas av reklam på alla kanalerna. Är det uppgjort innan att man ska köra reklamen samma tid?? Ja jag vet, I-landsproblem!
barnasinnet är kvar..
Idag trotasde vi karantänen och gick ut! Det var helt enkelt för fint väder och vi höll på att förgås inomhus.
Prinsen är feberfri och precis som vanligt fast med prickar så jag kände att en stund i finvädret nog inte kan skada eller göra honom sjukare. Det var som att släppa ute en kalv på grönbete för första gången(men i snö). Han har klättrat i alla snöbackar runt om hos både oss och grannarna. De är ju så härligt höga!! Han upptäckte snart att man kan gå på plogade vägrenen (som för övrigt höll för både mig och prinsessan med) så vi gick på en något annorlunda promenad och vinkade till förvånade grannar...
När jag och prinsessan deklarerade lunch ville han promt inte gå in utan började den stora vandringen runt huset i lös och meterdjup snö. Målet var bodan där bakom huset där jag ordat om att vi har ett litet barntält. Det skulle bara fram!!! När han pulsat runt hela huset klättrat över sommarmöbler och grävt sig fram till dörren så får han inte upp den.
Jag och prinsessan som sett på via fönstret ser hur besvikan han blir så då öppnade jag resolut fönstret och klättrade ut. Jag chockade nog både prinsen, prinsessan och en och annan granne när jag hoppade ut och började gräva jag med.
Men in kom vi , tältet hittades och tillbaka gick vi via fönstret oxå. Lite får man bjuda på känns det som, det hela blev ett stort äventyr och gissa om han har talat om det för mannen... mer än en gång!!
Ps! gissa vem som har beslutat sova i den i natt??? Nä inte jag!
nån som vill ha lite?
Nån som är sugen på lite vattkoppor? Inte?! nähä, vi är inte knussliga, vi har så det blir över....
Prinsen ser ut som om han sprungit naken en dag med mycket mygg i farten.
Mest på ryggen och bakom öronen vilket är bra då han har omåttligt svårt att låta bli dem.
Jag har frikostligt erbjudit xylokacinsalva (den bästa bedövningssalvan i världen) men han vägrar. Så nu är min plan att försöka smeta på lite när han somnat, i alla fall i ansiktet och runt öronen. Jag vill ju inte att han ska få fula ärr.
Jag tror medvetet vädret retas med oss. Både idag och igår var det verkligt vårväder med strålande sol och bara en par minusgrader. Ett hån när man sitter inne i karantän! Idag blev jag så sur att draperierna åkte för. Man blir ju om inte annat nästan sjukare av att se solen men inte kunna vistas i den än att inte se den alls. Jag behövde för övrigt inte heller se mina smutsiga fönster, fläckiga golv och nyanserna i dammråttornas virvlande päls...
som grädde på moset...
Idag visade prinsessan tecken på bättre tider. ingen feber på hela dagen, hurra, hurra. men säg den lycka som varar för prinsen hade febern i stället...
Hela dagen har han varit ovanligt hängig och haft lätt feber. Nu när jag precis nattpinkat honom förstår jag varför. PRICKAR!! Många prickar på ryggen och i hårfästet har plötsligt ploppat upp. Vattkopporna har gjort sitt intåg. Ska väl sägas att jag inte är helt förvånad eftersom det flaggades för det på förskolan för några veckor sen men det fick inget samband förrän nu. Så nu har jag två sjuklingar hemma. Karantänen är ett faktum! Jag som redan är omåttligt rastlös....
nu djupandas vi...
Efter att ha hållt andan ett tag så har vi övergått till djupandning. Det verkar gå vägen åtminstonde så länge vi har koll på temperaturen. Men jag saknar vår terrorist. Det är en trött och gnällig tjej som helst vill vara i famnen.
Idag har hon skrattat för första gången på vad som känns som evigheter.
Men det är väl inte undra på med de droger hon fått och pärsen hon varit med om. Men vi som är vana att plocka ner henne från bord och stolar, springa efter hennes riv och plockmani känner inte igen tösen som frivilligt sitter still i knät och som inte orkar leka och dansa runt.
Ikväll ska jag och prinsen hälsa på långväga vänner som är hemma på besök i nya bilen. Premiärtur i vad som måste vara vinterns värsta bilväder. Jag måste ju lämna huset och prinsessan nån gång även om mobiltelefonen kommer att vara klistrad vid min sida och i förvissningen om att det är ju nära till akuten med ambulans....
Ja jag vet! nojig värre...
feberkramp
Hon fick inga regelrätta kramper utan var bara okontaktbar och stel i hela kroppen. Hade hon inte kräkts på hela mig där vi satt och myste i soffan vette gudarna om jag fattat att hon var borta så fort. Kändes mer som om hon somnade till. Det blev i alla fall bråttom till akuten där de inte fick henne vaken. Ingen hade förberett mig för alla slangar, sprutor och intuberingen som följde. Sen alla frågor som man ska besvara mitt i kaoset. Vad heter hon, vad hände, vad väger hon, ålder, födelsedata etc. Hallå! Hjärnsläpp mega, inte ens namnet fick jag fram utan att tänka efter...
Ilfart i ambulans till Sunderbyns sjukhus och barnintensiven för prinsessan och mannen. Jag blev kvar med prinsen som skulle hivas nånstans, kläder som måste packas och en förvissning om att mannen var bättre i ambulansen än på vägen en gång som denna. Men alla mammakänslor skrek att jag skulle vara där med prinsessan. Tack och lov för mobiltelefoner! Mannen ringde halvvägs och kunde meddela att hon vaknat till och var kontaktbar.
Sen följde ännu fler tester så klart och när lugnet lagt sig så somnade en utmattad prinsessa och sov som en stock i 4 timmar. Sen följde ett par timmar av hyfsad vakenhet och hennes livs första fylla. Som hon raglade runt....
Vi delade en enkelsäng under natten där på sjukhuset jag och mannen för prinsessan behövde övervakas ett dygn för ev. nya anfall. Helt ärligt var ingen av oss beredd att åka hem heller.
Väl hemma bekämpar vi varje tecken på feber med alvedonsuppar för det går fort, jättefort när febern stiger. Kommer nog för alltid eller åtminstonde tills hon fyllt 4 år vara nojig när hon blir sjuk. Jag kollar febertemperaturen ofta nu, tack vara teknikens under finns ju örontermometrar. En väldigt bra investering för nojiga mammor.
