filmtajm
Vilken lång helg det har varit. Kan vara en kombination av morgontidiga barn och många roliga saker inklämda på en och samma helg. Vi fick snabbinbjudna middagsgäster på fredagen som gjorde fredagen till en kväll med socialt liv i stället för slötittar/somna tidigt tema. Lördagen började med en vända på loppis (såklart) och sen inbjudan på fika med långväga vänner på blixtvisit. Jisses vilken mammamage. (Och vad skönt att det inte är min...) Det ska bli bebis innan midsommar och vi har enfaldigt bestämt att det ska bli en tjej så vi kompisar kan tömma våra lager av babykläder.
Idag hade jag turen att få med en kompis på bio och se sex & the city 2. En kul film om egentligen ingenting, men som gör att man lämnar filmsalongen gladare och mer uppskattande av vad man faktiskt har. Även om inte karlarna ser filmen så får de gläde av den i långa loppet...
Vi spånade att vi faktiskt som tjejer skulle behöva just en filmkväll för alla dessa "tjejfilmer" nån gång per månad som "syjunta" fast med film i ställlet där det är ok att snyfta, skratta och bli så där pirrigt romantisk.
I helgen har jag också fått förlika mig med att man som förälder får kämpa mot känslor som man trodde man lämnat kvar i ens egna barndom.
På prinsens dagis är de 6 killar som leker med varandra jämt. I torsdags när vi hämtade så hade föräldrarna till ett av barnen delat ut inbjudningar till födelsedagskalas och bara bjudit 4 ur denna klick. Den ena är fortfarande på utlandssemester så i mina ögon är det bara prinsen som inte blev bjuden.
Det väckte många känslor i mammahjärtat och funderingar med. Hur mycket prinsen uppfattat och förstår av detta vet jag inte och minst hälften av mina känslor bottnar nog i mina egna barndomsminnen gissar jag.
Man är nog lite yrkesskadad som anser att man bjuder alla om man delar ut inbjudningar på dagis till att börja med annars får man sköta det lite mer snyggt via andra tillvägagånssätt, sen så tycker jag att man som förälder bör ha mer koll på vilka ens barn leker med och bjuda in efter det om man nu ska plocka. De ska ju gå med varandra i skolan ända till nian, nog kunde man ju försöka göra en bättre grogrund?
Vi har inget otalt med föräldrarna. De har dessutom hört sig för om var vi köpt en tröja som prinsen har för att kunna köpa en likadan till kalasbarnet så det är förmodligen bara en miss eller tanklöshet från deras sida. Men ändå, på måndag ska prinsen på dagis där alla kommer att prata om kalaset som han inte blev bjuden på. Vad säger man till honom när han frågar sen?
Såklart fattar jag att han inte kommer att bli bjuden på allt och det måste han också lära sig men nog känns det som en tuff läxa att lära redan som 5-åring?! .
