Lindals

  
   
Det som inte syns men som utgör en del av stugans charm och frustation är bland annat att köket är byggt för en pygmé och ligger i nivå med mitt lår. Vilket ser rätt kul ut när man diskar och lagar mat halvt ihopvikt...
Dessutom lutar stugan så allt har en tendens att rulla iväg. Lutningen gör också att alla dörrar vill gå upp och har man otur så får man fläktskåpsdörren i pannan om man inte håller i den.(det gör ont!, jag vet!)
Det finns inget varmvatten om man inte eldar, så varje dag har vi en mindre bastu inne också för varmvattets skull eller så får man koka i omgångar på spisen.
Det bästa med stugan är nog ändå att det är så kravlöst. Min vanliga städnoja och rastlöshet försvinner för ett par dagar och det gör inget om ungarna häller alla leksaker runt huset, om disken hopar sig i diskhon eller om det är smulor under bordet. Hämta ved och göra varmvatten har en viss hamonisk inverkan och är ett helt företag så allt annat får liksom stå tillbaka.
Det är såna här gånger jag förstår varför husen byggdes så små förr. Ska man lägga till odla grödor och mocka kor till vatten och ved så behöver man ett litet hus för att hinna med allt!