Lindals

Hej nu är vi hemma igen och vi har haft det UNDERBART!!! Sol alla dagar,  28 grader i skuggan på dagen och 23 på kvällarna. Vi har badat och badat och badat.... Ungarna har varit fantastiska, var ju lite nervös inför hur det skulle gå med både flygningen och på själva resan med omställningen men de har varit exempariska. Prinsen har roat sig massor på egen hand i lilla barnpoolen och Prinsessan har tillbringat sin tid mest sovande eller förnöjd i skugga sittandes och lekt med leksaker. Det innebär för min del att jag hunnit med att både landa i en solstol, sova i den och plöjt minst 5 böcker under denna resa. Visst låter det nästan för bra för att vara sant, men det är det!!!!
     
   

Vi hade ju förstås en del småhappenings i början annars vore vi ju inte familjen L.
• Vi hann med att gå vilse första dagen då vi skulle reka området.
• Jag fick handfatet i famnen när jag skulle tvätta upp lite kläder.
•  och så slutligen, det händer ju bara mig. Jag går igenom handväskan på kvällen och hittar inte bara en utan 4 jaktskott i ett sidofack på väskan som tydligen mannen vid något tidigare tillfälle pulat dit. Hallå!!! Genom tullen inte bara i sverige utan i turkiet med. Hade ju kunnat hamna i fängelse som terrorist typ! De är ju inte små precis, jag undrar hur de kunde ha missat dem, fast mest är jag nog tacksam att de gjorde det. Hur skulle jag förklara dem??

Vad vi inte var riktigt beredda på är hur barnkära turkar är. Särskilt prinssessan var utsatt och det tog flera dagar innan man vande sig med att det skulle gullas och pussas och hållas vart man än gick och innan visste ordet av så var hon i nån famn och på väg för rundvandring. Mammahjärtat hade stora problem med självkontrollen dessa gånger. Vi blev erbjuda både kameler, diamanter och guld för henne, det var bara för mycket klyscha över det hela så det tog man då inte på allvar.

Vi hade turen att lära känna en mamma med barn i prinsessans ålder som bodde på vårt hotell. Dem ungicks vi en del med under sista veckan. Hon hade varit ett par svängar innan och hittade i Alanya så hon blev lite av vår personliga guide. Det tog en vecka innan vi vågade oss på basarområdet och pruta på allvar. Man blev riktigt haj till slut och fann att jag faktiskt ibland sveptes med och prutade på saker som jag inte ens ville köpa bara för prutandets skull, inte så populärt alltid...


Nu är vi tillbaka i vardagen igen, skönt det med. Gud vad grönt det hunnit bli hemma och hjälp vad jobb vi har med altanen och hela baksidan att ta itu med. Det är bara kavla upp ärmarna och sätta igång. I morgon kanske...