loppisfynd
Idag var det premiär på loppis, ojojoj vad folk och grejor. Min lilla budget på 300 hade jag kunnat dubbla tror jag. Massor av vill ha saker och en del bra att ha med som inte blev köpt alls men jag tröstar mig med att det är ju lördagsloppis hela sommaren.
En del kom jag hem med i alla fall. Mest till barnen så klart. Leksaker och kläder är ju galet billigt.
Jag fick ju förkika i lådorna hos Zarah så nu har man lite mer att pynta med. En hel del Mique och Dixiesaker. Zarah suckade lite för egentligen är det ju bortkastat på en sån som mig som inte bryr mig om märkesgrejor egentligen. Men för tillfället är jag ju trendig tills jag faller för frestelsen ooch slår till på en dollarstorepryl igen...
En del kom jag hem med i alla fall. Mest till barnen så klart. Leksaker och kläder är ju galet billigt.
Jag fick ju förkika i lådorna hos Zarah så nu har man lite mer att pynta med. En hel del Mique och Dixiesaker. Zarah suckade lite för egentligen är det ju bortkastat på en sån som mig som inte bryr mig om märkesgrejor egentligen. Men för tillfället är jag ju trendig tills jag faller för frestelsen ooch slår till på en dollarstorepryl igen...
Min Emil
Min prins är en liten Emil i Lönneberga, han saknar bara myssen och byssen!
Viljornas kamp
Idag hade vi viljornas kamp jag och min dotter. En mycket trött prinsessa som vägrade sova och en mamma utan pappastöd just för denna kväll är givetvis inte den bästa kombinationen. För ett tag sen satt jag och diskuterade (kommer inte på med vem) som sa att barn väljer inte sina föräldrar utan det är vi som valt dem och det är vårt jobb att förvalta dem väl. Kloka ord men ack så svårt att komma ihåg kvällar som dessa.
När man tittar på sin argbigga till prinsessa som argskriker för full hals i dryga två timmar non stop börjar man ju faktiskt smått ångra valet.
Men nu när hon äntligen somnat i stora sängen, fortfarande snyftande i sömnen med snutten i krampaktigt grepp och håret vågigt av svett i pannan är det självklart igen. Nästan så man måste dit och snusa lite men jag ska låta bli för risken är att vi får börja om igen...
När man tittar på sin argbigga till prinsessa som argskriker för full hals i dryga två timmar non stop börjar man ju faktiskt smått ångra valet.
Men nu när hon äntligen somnat i stora sängen, fortfarande snyftande i sömnen med snutten i krampaktigt grepp och håret vågigt av svett i pannan är det självklart igen. Nästan så man måste dit och snusa lite men jag ska låta bli för risken är att vi får börja om igen...
Hello världen!
Hej nu är vi hemma igen och vi har haft det UNDERBART!!! Sol alla dagar, 28 grader i skuggan på dagen och 23 på kvällarna. Vi har badat och badat och badat.... Ungarna har varit fantastiska, var ju lite nervös inför hur det skulle gå med både flygningen och på själva resan med omställningen men de har varit exempariska. Prinsen har roat sig massor på egen hand i lilla barnpoolen och Prinsessan har tillbringat sin tid mest sovande eller förnöjd i skugga sittandes och lekt med leksaker. Det innebär för min del att jag hunnit med att både landa i en solstol, sova i den och plöjt minst 5 böcker under denna resa. Visst låter det nästan för bra för att vara sant, men det är det!!!!
Vi hade ju först
ås en del småhappenings i början annars vore vi ju inte familjen L.
• Vi hann med att gå vilse första dagen då vi skulle reka området.
• Jag fick handfatet i famnen när jag skulle tvätta upp lite kläder.
• och så slutligen, det händer ju bara mig. Jag går igenom handväskan på kvällen och hittar inte bara en utan 4 jaktskott i ett sidofack på väskan som tydligen mannen vid något tidigare tillfälle pulat dit. Hallå!!! Genom tullen inte bara i sverige utan i turkiet med. Hade ju kunnat hamna i fängelse som terrorist typ! De är ju inte små precis, jag undrar hur de kunde ha missat dem, fast mest är jag nog tacksam att de gjorde det. Hur skulle jag förklara dem??
Vad vi inte var riktigt beredda på är hur barnkära turkar är. Särskilt prinssessan var utsatt och det tog flera dagar innan man vande sig med att det skulle gullas och pussas och hållas vart man än gick och innan visste ordet av så var hon i nån famn och på väg för rundvandring. Mammahjärtat hade stora problem med självkontrollen dessa gånger. Vi blev erbjuda både kameler, diamanter och guld för henne, det var bara för mycket klyscha över det hela så det tog man då inte på allvar.
Vi hade turen att lära känna en mamma med barn i prinsessans ålder som bodde på vårt hotell. Dem ungicks vi en del med under sista veckan. Hon hade varit ett par svängar innan och hittade i Alanya så hon blev lite av vår personliga guide. Det tog en vecka innan vi vågade oss på basarområdet och pruta på allvar. Man blev riktigt haj till slut och fann att jag faktiskt ibland sveptes med och prutade på saker som jag inte ens ville köpa bara för prutandets skull, inte så populärt alltid...
Nu är vi tillbaka i vardagen igen, skönt det med. Gud vad grönt det hunnit bli hemma och hjälp vad jobb vi har med altanen och hela baksidan att ta itu med. Det är bara kavla upp ärmarna och sätta igång. I morgon kanske...
Vi hade ju först
ås en del småhappenings i början annars vore vi ju inte familjen L. • Vi hann med att gå vilse första dagen då vi skulle reka området.
• Jag fick handfatet i famnen när jag skulle tvätta upp lite kläder.
• och så slutligen, det händer ju bara mig. Jag går igenom handväskan på kvällen och hittar inte bara en utan 4 jaktskott i ett sidofack på väskan som tydligen mannen vid något tidigare tillfälle pulat dit. Hallå!!! Genom tullen inte bara i sverige utan i turkiet med. Hade ju kunnat hamna i fängelse som terrorist typ! De är ju inte små precis, jag undrar hur de kunde ha missat dem, fast mest är jag nog tacksam att de gjorde det. Hur skulle jag förklara dem??
Vad vi inte var riktigt beredda på är hur barnkära turkar är. Särskilt prinssessan var utsatt och det tog flera dagar innan man vande sig med att det skulle gullas och pussas och hållas vart man än gick och innan visste ordet av så var hon i nån famn och på väg för rundvandring. Mammahjärtat hade stora problem med självkontrollen dessa gånger. Vi blev erbjuda både kameler, diamanter och guld för henne, det var bara för mycket klyscha över det hela så det tog man då inte på allvar.
Vi hade turen att lära känna en mamma med barn i prinsessans ålder som bodde på vårt hotell. Dem ungicks vi en del med under sista veckan. Hon hade varit ett par svängar innan och hittade i Alanya så hon blev lite av vår personliga guide. Det tog en vecka innan vi vågade oss på basarområdet och pruta på allvar. Man blev riktigt haj till slut och fann att jag faktiskt ibland sveptes med och prutade på saker som jag inte ens ville köpa bara för prutandets skull, inte så populärt alltid...
Nu är vi tillbaka i vardagen igen, skönt det med. Gud vad grönt det hunnit bli hemma och hjälp vad jobb vi har med altanen och hela baksidan att ta itu med. Det är bara kavla upp ärmarna och sätta igång. I morgon kanske...
så levde de lyckliga i alla sina dagar
Just nu är vi inne i en period av sagor hemma. Kul för det har tagit lång tid för prinsen att upptäcka fantasins makalösa äventyr.Så vi varvar de klassiska sagorna där favoriterna är Tre små grisar, snövit och Bockarna bruse med egna hittepå som prinsen bestämmer innehållet i.
Viktigt för båda varianterna är slutet som alltid ska avslutas med Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.....
Nu har vi kommit en bit längre då vi även ibland spelar upp sagorna. Det är ju enklare när det är de klasssiska sagorna än de hittepå som ofta innefattar en spindelman och allehanda monster i magiska världar.
Så den senaste veckan har vi gift oss flertalet gånger och levt lyckliga i alla vår dagar.
Tänk att det under detta tak bor en riktig prins och att man fortfarande är giftasduglig.....
Nu är det nära (sommarlandet allså) och ångesten är i full blom. Tänk att man vid 36 år fortfarande är så jäkla resnojig! Verkligen inte min starka sida detta. Jag har packat i och ur resväskorna i flera veckor, gjort listor och drömt mardrömmar. Ju närmare vi kommer desto mer nojig blir jag och bacillskräcken brer ut sig. Vi har ju varit i det närmast i karantän nu sista veckan och faror lurar i varje hörn...
Allt detta och ändå tog det till idag innan vi faktiskt hittade till Läkarhuset Björnen och fick vaccinsprutorna.
Ibland när jag nojar som värst tror jag faktiskt att jag lätt skulle betala resekostnaden för att få stanna hemma!
Men jag vet att även fast jag förmodligen kommer att ha inbillningsmagsjuka och feber eller värsta huvudvärken på resdagen kommer jag att bli mirakulöst frisk bara jag får gå ombord på planet. Det är ju så jag funkar och det har jag i alla fall lärt mig efter 36 års resande!
kolla in vädret...
