Lindals

Vilken helg...

Fredagen var jättemysig. Vi provade menyn på 1906. Det blev både förrätt och varmrätt och en liten bailéys till kaffet. Bara en sån sak. Fick sitta och påminna mig att inte kasta i mig maten som man annars gör. Satt så länge att man fick träsmak i baken. Det var länge sen!
Fick även vin till maten så det blev taxi hem. Vi blev lite godissugna så de fick  lämna av vid lokala affären. Pinsamt då vi blev levererade ända till dörren på Lill-ICA. MAN KAN INTE KOMMA NÄRMARE!
Givetvis en massa folk som såg. Påminde mig om när man var liten och gick på skoldisco. Pappa var ju taxichafför och han körde oss alltid till dörren på discot. Skäms än idag.... men kompisen tyckte det var superlyxigt och kändes stort så det blev därför pappa som lämnade fler gånger än jag hade lust med ska sägas!
På kvällen såg vi sen IDOL, Vad hände?? Jag var så bombsäker på att Det var Tove och Erik som skulle gå vidare och så säger han att Calle sitter säkert. Nu hejar vi ju på Erik både mannen och jag så det blev ju ändå bra till slut. Nu hoppas en liten del av mig att han inte ska vinna för då lär han bli uppslukad av IDOL industrin och släppa nån halvtaskig skiva och försvinna som de övriga vinnarna gjort under årens lopp. Faktum är ju att tvåorna lyckas ju bättre än vinnarna i denna musiktävling. Vi passade också på att se en film så kvällen hann bli natt och trots sovmorgon inte många timmars sömn.

På lördagen plockade vi upp barnen och drog till Luleå för att inhandla klappar. Gick så där ska sägas. De somnade i bilen (hade inte hjärta äckadem) och vi fick gå skift i butikerna under stress så vi la snabbt ner försöket och drog vidare till Råneå där umgänge i goda vänners lag frestade mer än shopping i panik...
Vi hade supertrevligt. Tänk vad tiden går fort när man surrar. Plötsligt var klockan mer än man tänkt sig. Det måste sägas, att vi lyckades träffas trots fyra barn var ingen sjuk just då. Måste vara statisktiskt omöjligt...
Det är så roligt se hur barnen direkt hittar varandra trots att vi ses så sällan och vi vuxna pratar som om vi ses för jämnan. Fatum är att detta året är rekord med två sammankomster samma år sen prinsen föddes. Det var där vi träffades förresten, på barnintensiven när båda "storbarnen" hade haft lite bråttom ut med efterföljade komplikationer. Sen har vi hållt kontakten via MSN och mail mest. Internet är fantastiskt. Man kan prata när man har tid och om man har riktigt tur kanske samtidigt emellanåt.

Idag har vi traditionell julpysseldag med ungarna. En stressig sammankomst nu med två barn att hålla reda på bland klister och paljetter. Men alltid lika trevligt då pysslandet är överstökat och fikat står på bordet och ungarna hittat egna lekar att sysselsätta sig med.

Nu ska vi bara landa på hemmaplan, lägga ungar på ens tund och göra en tidig kväll. Nattsuddandet efter två dagar börjar ta ut sin rätt.